.

När jag insåg att schlagern var ganska platt ikväll, och häpnaden över alla gamlingar som tror på comeback genom melodifestivalen, så satte jag mig och filade på mitt CV. Det är jobbsökardag imorgon. Och det gör mig fullständigt livrädd. Sitter och läser annonserna på platsbanken och tänker inga höga tankar om mig själv, ska jag söka som bärsäljare hos FruBär? Nej, sen inser jag att jag snart tar examen från en 3-årig utbildning, och kanske borde satsa högre. Jag vill ju bli informatör, men på mitt eget sätt. Blir osäker när jag ser hur styrt allt är, fick uppleva detta på praktiken. Så mycket regler, så rädda för att tänja på gränser. Jag vill ju utveckla och åtminstone försöka modernisera, men många ställen är så inkörda i sitt gamla så det verkar som en nackdel att vara ung och nytänkande. Sen undrar jag när jag kommer in på ett annat tankespår om jag verkligen kan så mycket i praktiken. Jag vet att jag har läst en jäkla massa böcker och kan en jäkla massa teorier, men jag vet också att verkligheten inte är så teorivänlig. Varför var inte just min utbildning mer verklighetsförankrad? Vad lär jag mig om min kommande arbetsplats genom att ha läst om kvantitativa metoder?

Eller så tvivlar jag för mycket på mig själv, och borde kanske inte ha så höga krav. Man kastas väl inte bara in på en position om man fått den och förväntas kunna allt, endast för att man har en högskoleexamen i bagaget? Eller?

Jag borde kanske blivit SYO, det söker dom en del nu lite överallt.

Vad kan jag tillföra? JAG ÄR RÄDD!

---

malin