.

Så var det ännu en måndag igen, men jag och Josse konstaterade att det kändes som fredag när man kramades hejdå i skolan idag, undra varför. Uppsamlingsheatet för oss eftersläntrare gick bra, tror vi blev godkända allihopa. Nu är det bara tentan kvar, och min självdisciplin har ännu inte infunnit sig.

Vissa kommer till punkter i livet väldigt fort, där man själv skulle vilja vara, kanske inte nu men iaf om ett tag. Dom uppnår ett mål som jag själv har satt, fast man borde inte kalla det för mål..man ska ju inte fokusera på resultatet utan på processen, som det så fint står i böckerna. Men är det inte det som vi gör? Jag trodde det men känns som att man trampar lite på samma ställe iaf, mest hela tiden. Visserligen, även om jag själv såg mig vid detta outtalade målet för lite mer än ett år sedan, så ska man kanske fråga sig vad som är mest värt: att ha väntat av tiden bara för tidens skull och kommit fram till rätt tidpunkt eller ålder så fort som möjligt, eller, om det är vad man upplever och uträttar på vägen som räknas, och man inte bryr sig om på vilken tidpunkt det sker. Jag tror på det sista. Efter några kloka ord av en klok vän.

Men grattis iaf, jag är glad för din skull.

---

malin