.

Faktiskt för varje dag som går nu, så saknar jag dig mer och mer. Men ibland känns det som att det inte går att nå dig riktigt.

Är glad att vi började umgås den där dagen på högstadiet, har aldrig riktigt haft vänner som verkligen menat väl, människor kan vara falska, men inte du. Gymnasiet var den bästa tiden, visste att du alltid fanns där och så kul vi hade, alltid du och jag! Trots motgångar, svåra saker som hände, så klarade vi det tillsammans. Kände verkligen att vi var bästa vänner. Och i somras. Om jag inte haft dig, om du inte hade orkat stå ut med mina klagomål och tårar, så hade jag inte orkat gå igenom det så bra som jag tillslut gjorde. Jag saknar dig! Även om vi inte ses lika ofta längre, även om det inte går, så önskar jag att vi kunde prata som förut. Och jag hoppades verkligen att du visste att du kunde höra av dig till mig och att jag vill ställa upp, precis som du gjorde för mig. Men när du inte hörde av dig och berättade, så kändes det som att du inte alls behövde mig längre. Men jag förstår helt om du inte orkade prata, eller hade behov av att prata om det, det gör jag verkligen. Och jag vill hitta på saker, jag vill verkligen ses, och ibland räcker det faktiskt med att fråga om jag vill, även om jag inte skulle kunna, så vill jag. Det skulle göra mkt. Jag saknar dig och jag älskar dig! Yeahh för oss två :)

---

malin