.

Dagarna räcker inte till. Jag ska jobba och tjäna pengar, jag ska hinna vara social, jag ska resa, jag ska planera inför den kommande terminen, denna jävla terminen som äter upp mig inifrån. Jag har aldrig tvivlat så mycket på mig själv som jag gör just nu. Det är så mycket på gång i mitt liv och runtomkring mig så ibland vill jag bara sova, och inte göra något annat, vissa dagar är det tungt att gå upp ur sängen. Alla säger att detta kommer du klara, tvivla inte på dig själv, du är duktig, du är ju smart. Ja och alla säger det utan att tänka efter om dom verkligen menar det, men om någon skulle säga vad dom egentligen tänkte skulle jag nog bli arg, har inte riktigt kontroll på mina känslor nu. Jag väntar besked både från det ena och det andra och jag är så himla osäker på hur framtiden kommer se ut. Jag är en planeringsmänniska, jag vill veta vad som händer och när saker händer, om jag inte har det nedprintat på papper glömmer jag eller så blir jag stressad. Och nu är allt bara rörigt och jag vet inte hur det kommer bli.


Tack mamma för att du alltid säger så kloka saker, att jag får prata och gråta av mig lite. Det hjälper i all kaos.

---

malin