.

Jo, vad ska man säga. Jag blev tillslut en student, men så mkt mer blev det inte.

I onsdags började jag må sämre,värktabletterna hjälpte inte alls mkt så vi fick åka in igen till herrljunga och kolla.. dom föreslog att vi skulle åka in till borås för att jag kanske skulle bli inlagd om det var en halsböld på gång också. Väl framme i borås minns jag inte så mkt av, det är ganska suddigt..mådde verkligen värdelöst. Så jag blev inlagd, men var bara glad då att jag skulle få starkare smärtlindring..sen trodde jag kanske att jag kunde få åka hem på torsdagen men inte då, jag skulle stanna en natt till. Ville verkligen inte, student och allt ju på fredagen. Så min studentdag blev ett uppvaknande i en sjukhussäng, fick fixa mig där, och sen åka hem en stund för att orka. Så jag missade champangefrukosten, klasskortet, studentmiddagen, nästan hela avslutningen i kulturen.. men men. Jag fick iaf vara med när vi träffade handledaren en sista gång och när vi gick ut! Och det betydde mycket. Sen åkte vi i skumma bilar runt i vårgårda, och sen var det bara hem som gällde..när alla andra skulle festa hela natten. Var ledsen över allt hela kvällen, för detta suger verkligen. Hatar det.

Mitt humör kommer kanske tillbaka någongång, men det känns ju så jäkla tråkigt att missa sin egen student.

Jag kan inte ens säga att jag är glad över vilken tur vi hade med vädret. För mig hade det gärna fått snöa och varit minusgrader.

Tack iaf för att du/ni var med mig hela torsdagen! Hade nog deppat totalt annars..

---

malin