en drömm.

Det värsta var att jag skrek. Jag skrek rakt ut, blev jätterädd..

Det var så verkligt. Du bara öppnade dörren och sa hej, som vanligt. Hade glömt av drömmen när jag vaknade, men satt och lyssnade på musik när bara den bilden av ditt ansikte kom upp i min hjärna. Började storgråta. Jag undrar varför det fortfarande sliter..


Jag har tappat tiden..



malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback