.

Hade så mkt förväntningar på denna dagen. på alla synpunkter. fick inte ett dugg bättre ordning i mitt huvud och det lös ingen glödlampa ovanför mitt huvud med en aha-upplevelse om att "detta vill jag göra!". Känner mig vilsen, och känns som om jag kommer att hamna i ett hörn ngnstans i världen där jag inte får ngn stimulering utav mitt arbete eller känslan av att jag verkligen bidrar med ngt. Hur svårt kan det vara?
Och du. Du var så kall. kände mig så ouppskattad. det gjorde ont. trodde du saknat mig. Var inte så liten,vad är det du försöker bevisa? Trodde du kunde bättre än så här.

Kommer ihåg att vi en gång lovade varandra att aldrig skiljas som ovänner. Jag gick och du åkte din väg. Det känns förjävligt.

tänkte du verkligen inte leva mer?

---

malin